KULTUR  

Slaktarevalen Järnåldersboplats och det moderna Björkö
Berget bakom bänken heter Slaktarevalen. Det är framför allt ängen nedanför det höga berget, som fick heta så. Sägnen berättar, att här stod ett stort slag mellan danskar och svenskar.  Många dog och en del säger att det är därifrån, som området fick sitt namn.
Här, där du sitter nu, finns en registrerad järnåldersboplats. 50 x 20 meter. För tusen år sedan bodde några järnåldersmänniskor här. De hade flintaknivar, som de tillverkat själva. Förr kunde man vid kraftiga regn finna olika slags flintaskärvor och större flintastenar här, som runnit med regnet nerför backen. Bland annat hittades en fin pilspets i backen.
Säkert gillade de sin ö, järnåldersmänniskorna. De trivdes här, tyckte naturen var vacker och levde av det som jorden och havet gav.  Denna anda har till viss del levt kvar.
–Björkö är än idag en sann pärla i skärgården. 
Fisket som kulturbärare är oerhört viktigt; det gamla ishuset och miljön nere vid hamnen är ett levande kulturarv. Likaså har det mosaikartade landskapet präglats av dem, som har bott här före oss. Bruket av jorden har gynnat naturen. Människornas förkärlek för att se utsikten från höga berg verkar leva kvar även hos dagens björköbor.
–På Påsk går ön man ur huse för att kånka upp julgranar på Valebergets topp. Där deltar Björkö i den godmodiga tävlingen om största påskefyr.
Även vid Nyår samlas hela samhället, för ett hejdundrande fyrverkeri.
Här på ön hälsar man på alla, och hinner man inte prata just då så kanske man kan byta några ord på färjan eller när man handlar mjölk på ICA.
Björkö är precis lagom stort.
Om man behöver hjälp så finns den där. Men om man vill, så kan man hämta tidningen i pyjamas.


 NATUR  

Ett underbart mysterium!
Om du följer den lilla vägen in, hittar du, om du letar lite, en tjärn. En damm. Om du går dit på hösten kan du se dem som insekter i dammens botten. Om du går dit på våren är de svåra att se. Men om du går dit en härlig solig sommardag, ser du dem tydligt: Trollsländorna!

Det finns olika typer: Flicksländor, jungfrusländor, dagsländor, trollsländor, nattsländor, bäcksländor. Alla ser olika ut och en del är bara avlägset släkt med varandra. En tumregel (med många undantag) kan vara att flick- och jungfrusländorna har blå kroppar. Nattsländor och dagsländor är mindre iögonenfallande med brunare färgtoner. Bäcksländor kräver en frisk och porlande bäck. Trollsländorna är de som blir störst och syns och hörs mest. De är också mest toleranta vad gäller sura miljöer, och här på Björkö har vattnen ganska lågt pH-värde. Har du tur, kan du få se en maffig trollslända hovra över vattnet i bästa helikopterstil!

Samtliga sländor har två liv. Först ett långt som larv, sen ett kort som flygande slända. När de kläcks ut som färdiga sländor, sker något märkligt: Deras mun växer igen! Samtliga blir oförmögna att äta, och de har bara kort tid på sig att föröka sig och lägga sina ägg. En del arter dagsländor lever bara någon dag som flygande insekt. De mest seglivade trollsländorna lever kanske uppemot tre veckor. Under den tiden skall de hinna bli kära, sätta bo och skaffa barn. Det är inte så konstigt alltså att de inte har tid att bry sig om oss människor…..


 ANDLIGHET  

Uppståndelsepärlan vill påminna om ljusets seger över mörkret.
Den står för godhetens seger över ondskan, för hoppet som övervinner oro och rädsla, för livets seger över döden.
Natten är över. För den här gången.
Så sluta aldrig att hoppas!

Uppståndelsepärlans bön:

Varje andetag
du i mig
jag i dig


P.S. Vänd på bänken,
sätt dig ner med ryggen mot vägen.
 –Höj blicken! Mot ljuset.
Andas.