KULTUR  

Björkö gårdar och fiskenäring
Björkö är den av Öckerö kommuns bebodda tio öar, som ligger närmast Hisingen. Ön kan tidigt ha varit en handelsplats utmed farleden till Kongahälla. Namnet Björkö kan eventuellt härledas från ordet Birk eller Bjaerk, som betyder handelsplats.

Björkö är den högsta av öarna.
Här finns därför fynd ifrån stenåldern.
Den goda åkerjorden som bildades när landet senare höjdes ur havet, bidrog till att det redan på 1500-talet fanns sex gårdar på ön.

De största gårdarna var Björkö Västergård och Björkö Sörgård,  på ett mantal vardera. Björkö Bångegård och Björkö Ryd omfattade ½ mantal vardera. Björkö Huvud och Björkö Nolö ¼ mantal vardera.
Gårdarna delades in i ”mantal” efter deras förmåga att betala skatt. Det har alltså inget med deras ytmått att göra. En gård på ett mantal var ursprungligen en gård som kunde försörja en bonde med familj och tjänstefolk.

Björkö Huvud och Björkö Nolö, på östsidan av Björkö, var betydelsefulla gårdar under 1700-/1800-talens stora sillfiskeperioder

I början av 1900-talet fanns 35 gårdar på Björkö.
Efter 1960 fanns endast tre kvar i bruk.
En stor del av jordbruksmarken hade sålts av till kommunen.

”Hemmansklyvningen” ,
(när man delade upp en gård för att dela ut mark till arvingarna), gjorde befolkningen i Öckerö socken mer beroende av fisket.

 NATUR  

Träd, mossor och blåsippor.

Här växer flera ekar. 
De är inte speciellt gamla, de kanske grodde på 20/30-talet. 
En del ekar blir enormt stora. Det finns inget egentligt samband mellan 
ålder och storlek. Storleken på ett träd beror i hög grad på trädsort och förhållandena på platsen. Djupa jordar med mycket näring och sol och vatten 
kan skjutsa upp trädets storlek ordentligt, 
men växer man på hälleberget är det svårt att bli riktigt stor.

Ålder på träd 
kan till viss del bedömas av förekomst av död ved, samt av hur djupa fåror barken har. Det är som med människor: ju äldre du blir, desto fler rynkor får du. 
Och även träd bär sina rynkor med stolthet, det har ju trots allt tagit lång tid att få dem!

Är det en mossa du skall lära dig, så är det den som växer här på berget. Den växer snart sagt överallt och ser man en mossa här på Björkö är det nästan alltid samma sort. 
Den heter Bergklomossa, eller Cypressfläta
Tittar man i närbild ser den litegrann ut som en vetelängd, samma flätade struktur. Den är en av de få som tål vår ganska sura miljö här vid havet.

Blåsippor kräver kalk för att leva. 
Här på sträckan finns en liten population blåsippa. 
Skulle man leta ovanliga mossor skulle man alltså välja att gå hit (fast inte när blåsippan blommar, såklart). Blåsippan är alltså en kalkgynnad art. Den lever i symbios med en myra. När blomman har blommat klart, och pollinerats, bildas ett frö.
Fröet måste spridas, och det är myrans jobb. 

För att myran skall nå, sjunker blomman ihop ner till marken. Och för att ge myran lite belöning skapar blåsippan en läcker näringsrik oljedroppe, som myran sörplar i sig. På köpet får myran ett frö som den drar med sig en bit. 
Tänk vad samarbete kan löna sig!


 ANDLIGHET  

JAGPÄRLAN vill påminna om att rikta tanken inåt.

Till den vi är innanför alla roller, krav och förväntningar.
Likt sandkornet, som i sig själv bär på möjligheten att bli en pärla,
finns inom varje människa oanade krafter.
Som väntar på att få vakna och uttryckas.

Jagpärle-bönen:

Jag är en droppe
i Guds hav
som speglar himlen.